05 oktober 2011

Chokladpudding...



Kanske inte min favoriträtt precis...

Men när jag äter chokladpudding så blir det pulver varianten!

Tror att jag bara har prövat den äkta(?) hemgjorda sorten en enda gång...

En skräckfylld upplevelse i tonåren när jag var ute på pryo!

Tyckte att den var fruktansvärt hemsk och hade all möda att få ner den...

Minnena från den gången sitter i,
konstigt hur matminnen kan hänga med...!

Något annat som jag minns med fasa är smultronläsk(!)...

Mådde så illa,
men absolut inte pga läsken
utan för att jag hade åkt alldeles för mycket karusell!!

Fick avsky för den typen av läsk, men inte för karuseller...

Konstigt, va!


Vilken mat minns du med fasa??




5 kommentarer:

Här är gudagott att vara ! sa...

Min första dag i skolan blev vi serverade; gGrahamsgröt med två smörgåsar, varav en hade ägg och ansjovis på ! - Hade aldrig smakat varken grahamsgröt eller ansjovis...Maten växte i munnen medan den stänga kokerskan gick runt varje bord, och med sin hökblick manade på alla att allt skulle ätas upp! - Jag minns att jag svalde dom hela ansjovisfile´erna hela och försökte unvika att kräkas upp alltihop...
En annan maträtt jag minns med fasa är Bruna bönor :(( - Det kan jag fortfarande inte äta, ej heller känna lukten av !
Kram på dej !
Anneli

Lyckligapraliner sa...

Hahahahaha matminnen kan verkligen vara både trevliga och mindre trevliga. Jag skrev ett inlägg i sommar om matminnen. Det är så roligt att få höra människors minnen kring mat, om hur de upplevde den eller om det hände nåt kul eller tokigt. Om jag kunde skriva en bok skulle jag gjort det om just alla matminnen och då skulle jag samla ihop allt som andra berättar för mig. Nåja, kanske i framtiden....

Jag har många minnen som handlar om mat. Farmors fläskpannkaka som räddade mig från svältdöden, nästan :)) Och det långa hårstrået i spagettin på skolan. Den halva håriga larven i min smörgås och gissa var det andra halvan precis befann sig!!!! urk.....

Ann-Louise

Åsa! sa...

Strömming, det är väl för läskigt med alla ben!!!

Allis sa...

Haha, javisst är det konstigt hur viss mat efter så lång tid fortfarande kan "spöka"... Om jag bortser från bambamaten som slevades upp, tvingades i oss och ofta var som gråa sörjor som man inte riktigt visste vad det var, så har jag fortfarande svårt för kött - uppvuxen som jag är med en jägare till far och en nitisk husmor till mor som prompt skulle ta tillvara allt - antingen sönderkokt (för att det alls skulle gå att äta) eller segt så att jag kunde tugga tills det var som en torr klump, omöjlig att svälja... (förlåt kära mor och far!)
Rent kött från fågel funkar idag men inte så mycket mer...
Allis

Farfars stuga sa...

Nog finns det mat man minns både med glädje och skräck.

Nu blev jag sugen på chokladpudding bara för det :).

Kram Cia