... i ens närhet...
Då flyger tankarna så lätt iväg mot det allra värsta
och fantasin målar med sina mörkaste färger.
Men oftast så är det inte så farligt,
utan det brukar ordna sig!
Varför kan jag inte lära mig att tänka på det viset istället??
Livet brukar ju bjuda på sin ganska ljusa palett!
Varför måste då de svartaste tankar ila igenom mitt huvud innan jag hinner stoppa dem?
8 kommentarer:
Det är inte alltid så lätt att tänka lika klokt och objektivt som man vet att man borde... Hoppas det löser sig!
Ville bara kika in och tacka för din fina kommentar hos mig - det finns (nästan) inget som inte en långpromenad i naturen löser...
Önskar dig en fin helg!
Kram Allis
Hoppas det inte är ngt allvarligt.
Som du säger, för det mesta är det inget farligt utan ngt snabbt övergående. Ibland stannar världen för en stund och man oroas.
kram
Hallojsan1
jag 'är likadan ..måste tänka det värsta..tror att det är för att skydda sig..då inget kan vara lika illa som det värsta..
hoppas att det ordnar sig och att han/hon kryar på sig!
Ha det gott!! Kram Sanne
Hoppas inte att det är något allvarligt som hänt. Som du själv skrev brukar det ordna säg till det bästa, men det är lätta att tänka svarta och mörka tankar när något händer eller någon mår dåligt.
Kram
Hanna
Det är du inte ensamom att det blir så.Tankarna skulle man kunna stoppa helt, tycker jag.
Hoppas allt blir bra,
ha en god dag
kram
Visst är det lätt at måla upp det "värsta"...
Jag är likadan....Hoppas att det ordnar sig!
Kram Therese
Det är lätt att katastroftänkandet tar överhand. Jag brukar försöka tänka på att det är bara tankar, inte verklighet.
Hoppas verkligen att det ordnar upp sig på bästa sätt! / Kram
Vad jag känner igen mig, så lätt att tänka svart...men precis som du skriver så är det oftast ljust. Och om det är svart en stund, så finns det ofta en ljusning runt hörnet, det gäller bara att upptäcka den. Kramar
Skicka en kommentar